Tisdag 30/7 2013 – Bloody Mary New Orleans style
Ester kom från London för att plåta lite band i Uppsala. Hon fick tid över så hon kom hit och vi gjorde Bloody Marys – New Orleans style. Och lyckades bättre än väntat:)) Heja!!
Ester kom från London för att plåta lite band i Uppsala. Hon fick tid över så hon kom hit och vi gjorde Bloody Marys – New Orleans style. Och lyckades bättre än väntat:)) Heja!!
Har en miljon bilder som jag inte har gjort ännu. Knappt börjat på NOLA bilderna och det lär ta tid för nytt kommer hela tiden och det är en hel del som måste gå före.
Massa bra promenader! Fler bilder blir vartefter det finns tid att fixa!
Dagen efter 4 Juli partyt blev vi upplockade av Corey´s fru Tiffany och deras kompis Lane som faktiskt körde hela vägen från Mississippi bara för att hämta oss:) Vi kunde bara stanna över natten, men hann med en hel del awesomeness ändå. Åkte runt en hel del och ruckelhajkade, hittade en begravningsplats modell mini, satt i en park och hade kaffe och donuts, såg en död orm, köpte vattenmeloner och färgat is, matade catfish (vad dom nu sen heter på svenska?) i familjens damm, hade världens brakmiddag som Corey meckade ihop och efter det så drack vi vodka som smakade som King Cake:))
När vi skulle sova så uppfann jag och Ester Estagrammet. Fullkomlig hysteri och vi kunde inte sluta skratta. Antagligen så höll vi allihopa vakna:/ Jaja:))
Kanonvistelse!! Saknar hela fantastiska familjen Lamont!!:)
Blandat voodoo & begravningsrelaterat. Fixar senare. (Voodoo Historical Museum / St. Louis No.1 / Voodoo Spiritual Temple/Lafayette No.1)
En av dagarna när Ester hade kommit över tog vi färjan till Algiers Point. Skitmysigt och hittade även superbra lunchställe. Vi gick runt lite och sen satt vi i lugn och ro vid nått fik tills vi kom på att vi höll på att missa sista färjan över till stan!!! Kalabalik och vi fick kuta lite men vi kom med. Träffade nån kille på färjan som gärna hade sett oss på nån event senare på kvällen.
Blev nog inte så:) :p
Hemma och i den närmaste omgivningen med dom nära och kära. Mer senare.
Superrolig dag med den måttligt entusiastiska Gerald som helst aldrig skulle lämna stan. I slutändan hade han nog rätt skoj:))
“New Orleans’ Tremé neighborhood is geographically the part of the city that lies between North Rampart and North Broad, and from Canal Street to St. Bernard Avenue. Faubourg is a French term meaning ‘suburb’ or neighborhood. The Faubourg Tremé, or as it is more frequently referred to, Tremé, is not only America’s oldest black neighborhood, but was also the site of significant economic, cultural, political, social, and legal events that have shaped the course of events in Black America for the past two centuries.” – http://www.neworleansonline.com/
Jag har hållit kontakten med dom som blev nära & kära under mina 3 veckor i New Orleans i somras. Bland dom allra viktigaste var Mary & Hugh som äger Banana Courtyard, huset jag bodde i. Visste att huset hade en historia men dom berättade aldrig att den var hemsökt!! Och jag som blev lämnad helt ensam i huset en gång när ägarna skulle till Mississippi för att kolla upp sitt andra B&B. Ingen jobbade i huset heller för jag var den enda gästen, fler skulle komma först nästa dag och dom tyckte väl att jag hittade det jag behöver ändå så ingen behövde vara på plats och passa mig: )
Och det skulle bli storm enligt nyheterna…fast den kom ju aldrig. Tur det…och inga spökerier. Fast jag kanske bodde i fel rum. Och jag tyckte det var helt fantastiskt att ha hela huset för mig själv…alla rummen lämnades öppna så jag skulle kunna gå runt och ta lite bilder om jag ville. Blandade bilder från huset finns HÄR.
Sakna mycket!!!
Enorm sjö som jag besökte flera gånger på olika ställen och olika tider på dygnet.
Lake Pontchartrain
Gudstjänst i en kyrka i Treme och sen Second Line till French Quarter. Eller det var meningen men fick avbrytas för det började störtregna. Fast det gjorde inte så mycket för vi var nästan framme och festen fortsatte under tak tills det slutade regna.
Faubourg Marigny låg precis bakom hörnet från där jag bodde så ibland gick man bara dit på kvällen och satte sig på bänken utanför nån bar med en öl. Frenchmen Street i FM är stället för dom lokala när dom ska ut och roa sig och det finns smockat med barer och klubbar. Stans bästa (so they say..;)) melonmojitos hittar man där också…kanske inte dom billigaste, dock. Kick-offen till Satchmo Summerfest hölls på klubbarna på Frenchmen Street med band på varje klubb, på gatan, på balkongerna och tom på cykelverkstan:)
Efter att ha gått lite korsan & tvärsan runt Warehouse District och Uptown, tog jag St. Charles Streetcar till Audubon Zoo. Hoppade av vid en pampig ingång till parken bara för att inse att det var en lång lång hajk i nästan 40 graders hetta till djurparken:) Jaja parken var fin och väl framme var det ûbermys så det var värt det. Tillbaka tog jag en gratis minibuss som körde skytteltrafik mellan djurparken och spårvagnen. Det visste jag ju inte när jag kom…
Jag har aldrig i mitt liv varit så social på en resa. Man träffar ju alltid folk var man än åker, men New Orleans var helt annorlunda. Folk gillar verkligen att prata och berätta historier där och det känns som om jag gafflade på oavbrutet i 3 veckor.
Ett av dom mest berömda kyrkogårdarna bland New Orleans Cities of The Dead…
New Orleans mest berömda kyrkogård där jag hamnade när jag händge med på en walk om voodoohistoria. Stället ligger ganska nära French Quarter men på utkanten av ett av dom värsta områden i stan så det är lite sådär att gå dit ensam. Men om man bara tänker se ett av dom över 40 kyrkogårdarna i New Orleans så är det denna!
» Reseblogg 25 juli 2009
» FLER BILDER / THE GALLERY
En dagstur till Chalmette som visserlige inte ligger så långt bort men det finns en del att se. Mat på Rocky and Carlo´s givetvis:)) Po´boys och mac & cheese är varför folk kommer hit. Annars så var vi på stället där en stor strid ägde rum i början av 1800 talet Kyrkogården var stängd så vi kom inte in där men var och kollade på gamla ekar och plantageruiner. Osv.
Mitt hem i New Orleans och ett av dom bästa ställen på jorden med dom bästa människorna man kan tänka sig. Saknar dom alldeles vansinnigt och ska nog åka tillbaka nån vacker dag.
Hamnade på en underhållande vampyrspromenad med ett gäng och vi gick runt på ställen där konstiga mord och övernaturliga saker hade hänt. Avslutning med drinkar på den mest hemsökta baren i stan. Det var inte så mycket Voodoo men däremot min morgonrepa med Voodoo Historical Society som tog flera timmar och med start på Voodoohistoriska museet gick vi runt Congo Square, St. Louis No,1, div udda ställen och avslutade hos Priestess miriam, en äkta New Orleans Voodoo queen. Grymt mycket info och spännande saker!!
Jag bodde alldeles i utkanten så det var i FQ jag hängde mest. Allt utanför Bourbon Street var helt underbart (fast den gatan hade också sina poäng:)) och jag hittade en massa bra ställen och roligt folk. Husen var otroligt fina:)
Var hela dan i Lafitte med ett par kompisar och på hemvägen tittade vi in på ett av 6 eller 7 kyrkogårdar i Metairie. Hade tänkt ta bussen dit nån dag och kolla runt på alla, men det får bli nästa gång:)
Coolt ställe!! Pytteliten kyrkogård där allt låg lite huller om buller kring en 2000 år gammal indianernas begravningskulle. Finfina omgivningar vid bayoun.
En till kyrkogård i Lafitte. En liten en
Träskmarker, cajunstugor,alligatorer (nästan), stora träd med spansk mossa hängandes på grenarna, bayous, räkbåtar, pirathistoria (Jean Lafitte gömde sig i området i början av 1800-talet)…och lite Katrina efterlämningar. En schysst heldagstur en bit utanför New Orleans.
På vägen till Lafitte klämde vi också in en snabbvisit till City Park. Träffade en kille som fiskade med brödbitar och kollade på enorma magnoliaträd. Ett par av dom kallades för Duelling Oaks (oak=ek) där folk brukade träffas i gryningen och skjuta ihjäl varandra.
New Orleans photowalk avklarades aptidigt på morgonen så vi hann med även den i Mississippi för där samlades folk först vid 17-tiden. Betydligt tråkigare område att fota på, så vi blev inte så långvariga. Kul utflykt ändå:)
Den 18 juli arrangerades en fotopromenad på nästan 1000 platser runt världen. Och eftersom jag skulle vara där just då, så anmälde jag mig. Starten var kl 7 på morgonen vid Café du Monde och under 2 timmar gick vi (ca 50 pers) runt French Quarter för att samlas igen på Jackson Square. Mysigt med tidiga morgnar….inte så infernaliskt hett ännu.
Hann tom en anständig mugg med kaffe innan start (CdM har också öppet dygnet runt=))
Early morning photowalk in French Quarter the 18th of July when the Scott Kelby´s annual World Wide Photowalk took place at over 900 places all over the world. Thank god Cafe du Monde are always open:)
Don´t know if i took so brilliant pics, but the walk was really nice. And it was over before it got too hot.
Legendariska Bourbon Street mitt i French Quarter där allt går ut på att festa dygnet runt. För mig räckte en fredagkväll…halva natten gick åt också för den delen, men ändå:) Sen var det bra. Förutom att man gick förbi ibland och hämtade en billig Daiquiri i en skitstor plastmugg. Eller en take away öl:)
Spent one night on the legendary Bourbon Street. Great fun, but once is quite enough:)
Address 1725 St. Roch Ave / N. Derbigny St
Mitt första besök till New Orleans “Cities of the Dead”. Åkte dit med Ron som åkte ner från Baton Rouge för att fotohajka med mig en dag. Även mitt första Louisiana skyfall:) Kort men brutalt…men vi tog skydd i kapellet och mirakelrummet.Frommer’s Review
St. Roch is the patron saint of plague victims; a local priest prayed to him to keep his flock safe during an epidemic in 1867. When everyone came through all right, the priest made good on his promise to build St. Roch a chapel. The Gothic result is fine enough, but what is best is the small room just off the altar, where successful supplicants to St. Roch leave gifts, usually in the form of plaster anatomical parts or medical supplies, to represent what the saint healed for them. The resulting collection of bizarre artifacts (everything from eyeballs and crutches to organs and false limbs) is either deeply moving or the greatest creepy spontaneous folk-art installation you’ve ever seen. It had some flood damage, but the milagros are back and as weird as ever. The chapel is not always open, so call first.My first cemetery in NOLA! Met up with Ron from Baton Rouge for a photowalk.