Iväg redan vid 7 och mot tåget igen. Snabb minifrulle på vägen och sen neråt landet mot Hiroshima! Det är 40 mil mellan Kyoto och Hiroshima så nu skulle vi åka Shinkansen! Den allra snabbaste, Nozomin, fick vi inte åka med våra railpass men alternativen dög mer än väl. Och väl ombord på en Hikari Railstar blev jag även kär i dom Japanska tågen. Med ett byte i Shin-Osaka tog resan knappa 2 timmar, så lugnt för en dagstur. Ytterligare en grej med Japan: man blev kär i allting, hela tiden.
Framme i Hiroshima kändes det ganska rätt att äta en ordentlig frukost, och vi gick in på nått ställe vid stationen och beställde ungefär liknande som i Kyoto på automatstället. Fast nu med extraknorr: natto! En konstig och lite skrämmande upplevelse med jästa bönor och rå ägg. Tydligen ett av det nyttigaste man kan äta på denna jord, men vi kände oss inte sådär jättesugna på att äta det igen.
Efteråt läste jag nånstans att allt handlar om hur hårt/länge man vispar ner det råa ägget i natton. Ju slemmigare desto bättre och sen i med lite senap och annat. Aja…får väl göra ett nytt försök nån gång.
Vårt första mål var den heliga ön Miyajima. Vi hittade rätt den här gången och åkte lokaltåget till Miyajimaguchi där vi sen tog färjan över till ön. Railpassen gällde även här eftersom färjan ägdes av JR och på 10 minuter var vi framme. Nu hade vädret ändrats till supervarm sommarhetta så vi hade en suverän hajk på ön. Vi träffade massor med rådjur som sprang runt överallt (även inne på stationen) och bara gled runt och fotade. Det var skitmysigt på ön och först efter massor med timmar kom vi på att vi måste nog börja flytta på oss om vi tänker se nått alls av Hiroshima. Det blev mörkt vid 7 tiden och nu var klockan redan hur mycket som helst. Så färjan över, tåget tillbaks till Hiroshima och taxi ut till Peace Park. Första taxin i Japan för vår del, men när vi insåg hur billigt det egentligen var så blev det flera taxiåk senare.
Chaffisen lämpade av oss vid Peace Park och vi strosade runt och kollade på parken, alla monument över bomboffren och såg den enda kvarvarande byggnaden (Genbaku Dome som innan hette Hiroshima Prefectural Industrial Promotion Hall) som blev kvar och har bevarats efter att bomben släpptes över stan den 6 augusti 1945. Ganska skumt att hänga där vid solnedgången. Mäktigt, men skumt.
Museet hade redan stängt för dagen, men att se A-bomb byggnaden kändes viktigast ändå.
Tillbaka till stationen och tåget tillbaks till Kyoto. Snabbt bloggande och i säng.