The Ritan is a public park located in Chaoyang District, Beijing, China. It is within the Jianguomen area. The nearest Beijing Subway station is Yong’anli on the Beijing subway Line 1. The park was initially home to the Temple of the Sun (simplified Chinese: 日坛; traditional Chinese: 日壇; pinyin: Rìtán), an altar built in 1530 during the late Ming Dynasty.
Beihai Park (Chinese: 北海公園; 北海公园), also known as the Winter Palace, is a public park and former imperial garden located in the northwestern part of the Imperial City, Beijing. First built in the 11th century, it is among the largest of all Chinese gardens and contains numerous historically important structures, palaces, and temples. Since 1925, the place has been open to the public as a park. It is also connected at its northern end to the Shichahai.
Fayuan Temple (Temple of the Origin of the Dharma) is situated in the south of Jiaozi Hutong, Xicheng District of Beijing. With a long history of more than 1,300 years, it is the oldest Buddhist temple in Beijing. In addition, the Buddhist Academy of China and Buddhist Library and Museum of China are located inside, making it an important place to study the Buddhist culture and cultivate young monks.
En heldag på muren närmast Beijing. Vi såg eldmoln!! Annars så tyckte jag väl att Badaling ÄR tråkigare än Mutianyu vart vi åkte första gången jag var i Beijing. Men jaja…då har man set den också:) Plus att vi tog tåget med sedvanliga kapplöpningen på stationen för att hinna få sittplats. Skitroligt!! Alla sprintar på som fan får tåget har stannat såååå långt borta vid plattformen. Folk är på gränsen till slaganfall men rätt glada ändå:) Det finns en hel stad tillbyggt för murbesökarna så inga problem att hitta mat, kaffe, krimskrams etc. Vi träffade ett gäng med ascoola munkar från Qinghai som var i Beijing och semestrade lite. Det var meningen att vi skulle ut och haft te med dom nån av dagarna dom var kvar i stan, men det blev sen inte av.
Sanna & jag åkte och plockade med hennes kompis från Panjyuang och åkte nånstans där dom sålde massor med polerade frön och allehanda pärlor osv. Stor grej i Kina. Mötte upp med Joakim senare i Shuangjing och shoppade på supermarket innan vi gick hem.
Ytterligare ett besök till denna fantastiska prylmarknad. Inte så långt ifrån där Sanna bor, så det går snabbt att ta sig dit. Det finns skitgod kaffe att köpa men rätt dyrt:/
Lite blandat från stan. Den här gången blev jag äntligen kompis med enorma Shinjuku station! Vi bodde i krokarna och hamnade där minst ett par gånger om dan när vi skulle byta linje, boka sittplats till tåg eller bara gå och fika. Har alltid tyckt att den är för stor och förvirrande, men nu känns den ok:)
Hemma!! Vi hyrde en apartment i Tokyos sunkdistrikt och trivdes alldeles vansinnigt bra. Mat, barer och sex. Inga barnfamiljer i sikte:))
Sängarna var stenhårda och saknade bäddmadrass men annars inget alls att klaga på. Vi hade wifi, riskokare och nån till apparat som vi inte kunde lista ut vad det var för nått. TV & kyl fanns också och det var bara 2 minuter till tunnelbanan (Higashishinjuku). Allt detta för en väldigt billig penning.
Om man vill ha gratis utsikt i Tokyo så är Tokyo Metropolitan Government Building ett av dom bästa ställen att gå till. Man ska kunna se Mt. Fuji när det är bra väderförhållanden. Har inte lyckats med det en enda gång hittills:)) Iaf så hade vi en medioker lunch med en grym utsikt.
Sumo stadsdelen i Tokyo!! Vi skulle dit för att hitta något bra ställe där vi kunde äta chankonabe. En gryta som sumobrottare äter mer eller mindre dagligen för att öka i vikt. Vi lyckades med lite hjälp av div butikspersonal och polisen, men innan det så tittade vi in i minnestemplet (Tokyo Earthquake Memorial Hall i Yokoami parken) för den stora Kanto jordbävningen (1923) och för offren av bombningarna -45. Annars så såg vi några yngre sumokillar som hängde i trappan till Edo-Tokyo museet. Antar att dom hade nån träningslokal i närheten.
Sen hittade vi vårt ställe för chankonabe!! Yoshiba var ett skitfint ställe som hade förut varit ett sumostall. Dom hade bevarat det mesta av originalutseendet och vi fick gå in i ringen för att ta lite bilder. Först fick vi byta till träsandaler:) Grytan fick vi passa själva på bordet med lite hjälp av en supertrevlig dam. Överhuvudtaget så var det väldigt trevlig personal på stället. Vi kom dit en kvart innan dom skulle öppna men vi fick komma in och sätta oss och vänta tills dom var klara med förberedelserna.
Det var mycket mat men vi åt upp precis alltihopa. Svingott! 7000 Yen och lätt värt. Definitivt tillbaka nästa gång:)
Vi hade bara två saker att göra i Monzen-nakachō den kvällen: a) Hitta kaffe b) hitta ett sakebar. Vi hittade båda och fick en trevlig kvällspromenad på köpet:)
Man verkar hamna här varje gång man besöker Tokyo. Inget speciellt sen sist och nu var det mest för att Ester inte sett stället.
Vi petade in 100 yen och tog varsin spåpinne, Omikuji (おみくじ). Bra för Ester, dåligt för mig. Så vi hälsade på Kitsunes (rävstatyer) vid lilla templet (Hikan Inari) bakom Sensō-ji ifall det skulle balansera situationen. Det kanske det gjorde…:)
Vi hade en dag kvar att använda på våra Kanto pass och vi hade fortfarande inte åkt Shinkansen. Så dagen efter tyfonen drog vi till stationen och tog första bästa tåg bara nånstans. Jag hade tänkt att vi kunde ha åkt till Nikko eller nån annan stans, men alla lokaltågslinjer var indragna pga stormen och även en del Shinkansen linjer var det stopp på (!!!), så vi hade inte så mycket val. Har redan glömt vad stället hette, men när jag hittar biljetten så står det nog där:) Själva åket var huvudsaken. Så vi köpte den obligatoriska bento boxen och susade iväg.
Älskar dom här tågen!! Nästa resa MÅSTE bli med railplass igen. Verkar som jag har helt fastnat i Tokyo kortisar senaste tiden.
Stället vi hamnade på var nån berömd golfcentrum, men inte speciellt intressant för oss. Kaffe var svårt att hitta och det enda stället var givetvis Starbucks. Aja, vi fick en tågutflykt i vilket fall:)
Tyfonen skulle komma, men vi hade inte kollat så visste inget. Så vi åkte på skogshajk till Mt. Fuji en sådär 100 km bort. Har velat åka till den här skogen länge men det behövs en till anhängare av mörkare metal för att det skulle bli av. Skulle inte åkt dit själv:/
Jukai (ett hav av skog) har ett speciellt rykte för den är a) full med demoner (sen alltid) och b) folk har en ovana att gå dit och ta livet av sig (sen 60-talet). Finns massor att läsa om skogen & området så Googla! Finns även en hel metal album som heter Aokigahara Jukai. (??!!) Kollade in en fladdermusgrotta (inga fladdermöss) innan vi försvann in i skogen. Inget ställe man vill gå vilse i, så vi höll oss strikt på stigarna. Bara att dom gick ibland lite korsan o tvärsan så ett tag var det lite osäkert om vi skulle hitta ut innan det blev mörkt.
Så småningom hittade vi ut till vägen och en stund senare ett fik nära busshållplatsen. Och dom hade WIFI!!!
Så när man slog på telefonen så började man få in meddelanden från folk som tyckte att vi skulle snarast gå inomhus och hålla oss där för Tyfonen skulle komma. Visserligen så regnade det och blåste mer och mer men vi var en bra bit från stan och bussen till tåget skulle komma först om en timme. Så vi hade lite lunch. Och fotade Mt. Fuji i en tavla på väggen eftersom det var så dimmigt ute hela dan att vi inte såg den fast vi var precis där. Har aldrig lyckats sen den ännu!! Tror inte att den finns på riktigt:/
Anyways, bussen kom och vi kunde rymma landsbygden i ett leksakståg. När vi sen kom fram så var det redan ett jäkla väder. Men ut skulle vi igen för vi kollade läget på tv:n, samt kollade kylen och insåg att vi har inget att överleva på om vi blir fast i huset en längre tid. Så det var bara ta sig ut och shoppa. Gick väl bra. Som tur är så finns det alltid nått ställe i närheten där man kan handla proviant. Sen satt vi och väntade för fulla styrkan skulle slå till nån gång vid midnatt. Det värsta blåste tydligen förbi Tokyo men det var illa på många ställen i stan med översvämningar och grejer som blåste sönder. Vi var relativt skyddade i vår lilla gränd, så inget dramatiskt hände där. Balkongen var dock helt klart off limits, så dit vågade vi inte gå för att spana på läget eller röka. Tror att vi sov över hela katastrofen för nästa dag var det fint ute. Och så var det med det.
Yokohama har för länge sen växt ihop med Tokyos ytterkanter. Eller tvärtom, ytterkanterna har dragit iväg åt det hållet.
Vilket som, så åkte vi dit för att kolla Ryo´s band GUEVNNA när dom spelade på en liten klubb där. Vi gick en liten runda innan men tog inte så mycket bilder. Sen spelningen och ut för lite ramen med Ryo & Hiromichi. Dom drog tillbaks till klubben och vi åkte tillbaks till Tokyo efter en liten titt på Chinatown.
En heldag i Berlin efter Party.San nere i Schlotheim. Dom flesta i sällskapet flög hem kvällen innan men jag och Jade från Australien sov över på RixPack och tog en promenad på stan. Vi gick bara runt lite planlöst, fikade och hade lunch. Inget speciellt.
Men fördelen med Berlin är just att det inte behövs nått speciellt, för den stan är supernajs bara att gå runt i. Träffade visst Damón också!! Min kompisbekant från Stockholm som hade bott i Berlin sen i våras. Skitkul att se honom. (Han är den snygga i tunnelbanevagnen:)!
Fick ett paket häromdagen från mina vänner Kev & Alice i England. Med tillhörande kort med bild på en tornuggla som Alice ritat:))
Har helgardering på coola termosmuggar för festivaler nu!!
Ester kom från London för att plåta lite band i Uppsala. Hon fick tid över så hon kom hit och vi gjorde Bloody Marys – New Orleans style. Och lyckades bättre än väntat:)) Heja!!
Har en miljon bilder som jag inte har gjort ännu. Knappt börjat på NOLA bilderna och det lär ta tid för nytt kommer hela tiden och det är en hel del som måste gå före.
Massa bra promenader! Fler bilder blir vartefter det finns tid att fixa!
Sumo stadsdelen i Tokyo!! Vi skulle dit för att hitta något bra ställe där vi kunde äta chankonabe. En gryta som sumobrottare äter mer eller mindre dagligen för att öka i vikt. Vi lyckades med lite hjälp av div butikspersonal och polisen, men innan det så tittade vi in i minnestemplet (Tokyo Earthquake Memorial Hall i Yokoami parken) för den stora Kanto jordbävningen (1923) och för offren av bombningarna -45.
Annars så såg vi några yngre sumokillar som hängde i trappan till Edo-Tokyo museet. Antar att dom hade nån träningslokal i närheten.
strikt på stigarna. Bara att dom gick ibland lite korsan o tvärsan så ett tag var det lite osäkert om vi skulle hitta ut innan det blev mörkt.
Anyways, bussen kom och vi kunde rymma landsbygden i ett leksakståg. När vi sen kom fram så var det redan ett jäkla väder. Men ut skulle vi igen för vi kollade läget på tv:n, samt kollade kylen och insåg att vi har inget att överleva på om vi blir fast i huset en längre tid. Så det var bara ta sig ut och shoppa. Gick väl bra. Som tur är så finns det alltid nått ställe i närheten där man kan handla proviant. Sen satt vi och väntade för fulla styrkan skulle slå till nån gång vid midnatt. Det värsta blåste tydligen förbi Tokyo men det var illa på många ställen i stan med översvämningar och grejer som blåste sönder. Vi var relativt skyddade i vår lilla gränd, så inget dramatiskt hände där. Balkongen var dock helt klart off limits, så dit vågade vi inte gå för att spana på läget eller röka. Tror att vi sov över hela katastrofen för nästa dag var det fint ute. Och så var det med det.
